Encells första 20 år

Liksom Encells logotyp visar ett uppväxt träd med många olika grenar, står vi idag efter 20 år och tittar på en verksamhet som har bidragit till samhället på många olika sätt. Det som startade med frågor om hur man kan driva utveck­lingen av vuxnas lärande framåt, och hur samhället kan bevara vuxnas lärande som en bärande och fram­skjuten del i utveckling och tillväxt, har genom just dessa grenar; samverkan, projektinitiering, forskning och kunskapsspridning, gett många svar. Men också många fortsatt spännande frågor.

Ett kunskapscentrum växer fram

Runt år 2000 formulerades på regeringsnivå ett behov av ett nationellt kunskapscentrum som kunde driva frågor kring vuxnas lärande i den utbildningspolitiska diskussionen. Efter en utlysning i konkurrens fick Högskolan i Jönköping (idag Jönköping University) uppdraget att bilda ett sådant, och Högskolan för lärande och kommunikation blev värd för centrumbild­ningen. Under den här perioden fanns - liksom idag - ett behov av utbildning och kompetensutveckling bland alla som ansvarar för utbildning, vuxenutbildning och kompetensutveckling inom arbetslivet.

Professor Mohamed Chaib (idag emeritus) var Encells första ledare, och tillsammans med de närmaste medarbetarna byggdes stommen i det som skulle växa fram.

– I vår ambition att bygga upp ett nationellt centrum inkluderade vi tanken att fånga upp vuxnas lärande på bredden. Det innebar att vi exempelvis ville inkludera lärande i arbetslivet, som en del av det vuxna lärandet. Så tänkte man inte då. berättar Mohamed Chaib

Våra konkurrenter, som hade betydligt större kompetens på området än vad vi hade, var specialiserade fokuserade på avgränsade områden, som till exempel folkbildning eller lärarutbildning. Vi argumenterade för ett koncept som skulle vara inkluderande och bjuda in till samarbete med redan existerande starka kunskapsmiljöer vid våra universitet och högskolor. Kanske kändes det tryggt för uppdragsgivaren att veta att en investering i ett nytt resurscentrum för vuxnas lärande, inte skulle bli mer av samma sak, och försvinna in i redan existerande akademiska och organisatoriska strukturer - och inte minst in i otydliga anslagssystem?

Vilken roll skulle då Encell komma att spela i en rörlig men spännande omvärld? Den första tiden som nytt kunskapscentrum gick åt till att definiera uppdraget. Egen forskning var först inte en del av verksamheten; man var ett nätverkande kunskaps- och resurscentrum, men det skulle snart komma att ändras.

Egen forskning påbörjas

– Vi upptäckte ganska snart att det inte går att skapa en trovärdighet i verksamheten om vi inte själva kunde stå för någonting; intellektuellt, akademiskt eller vetenskapligt. I den hårda akademiska världen kan man inte bara sprida kunskap om vad andra gör, man måste även kunna bevisa vad man själv står för. Vi klargjorde detta för uppdragsgivaren Utbildningsdepartementet, och fick fullständigt gehör för vår ståndpunkt om att kunskapsspridning måste ha en förankring i eget legitimt kunskapande. Vi har aldrig förnekats rätten att bedriva egen forskning, men vårt lilla anslag har inte räckt till allt, säger Mohamed Chaib.

Mer resurser behövdes för att bygga upp forsknings­kapaciteten. Från december 2004 knöts formellt en referensgrupp med representanter från näringsliv, fack­föreningar, folkbildningen och vuxenutbildningen till gruppen. Det gav viktiga kontaktytor samtidigt som idéer och inriktning kunde dryftas. Från 2006 fick man ett utökat anslag samt ett utvidgat uppdrag att bedriva forskning i partnerskap och nätverk. Ett par seniora forskare rekryterades. Dessa i sin tur erhöll senare ytterligare externa medel som ledde till att man kunde välkomna en handfull doktorander. En forskar­skola startades.

– Det var en spännande och rolig tid. En viktig tid för oss och för utbildningssverige, där tanken med livslångt lärande egentligen alltid funnits med i folkbildningssjälen, menar Mohamed Chaib.

Encells verksamhet har hela tiden vilat på en förmåga att attrahera kompetenta medarbetare, varav många har kommit att bli ledande inom sina respektive områden.

Generationsskifte i ledarskapet

När Mohamed Chaib gick i pension 2010 tog professor Helene Ahl över ledarskapet för både centrumbildningen och den forskning som påbörjats. I och med detta integrerades Encell tydligare i verksamheten på Högskolan för lärande och kommunikation. Inom de ramarna har man sedan fortsatt utveckla teman rörande vuxnas- och livslångt lärande, och i olika kontexter. En mängd utvärderingar har genomförts och rapporterats under åren.

– År 2010 var ett år med stora utmaningar, berättar professor Helene Ahl. De öronmärkta anslagen från staten upphörde, så fortsatt forskning blev beroende av fram­gångsrika ansökningar till externa forskningsfinansiärer. Ungefär samtidigt blev doktoranderna färdiga och gick vidare till andra uppdrag. Forskningen behövde en omstart som skulle komma att kräva stora insatser. År 2011 valde vi därför att dela upp ledarskapet för kunskapsspridningen och forskningsdelen för att kunna göra fokuserade satsningar på båda delarna.

Helene Ahl fortsatte att leda forskningsdelen, medan en nyrekryterad Cecilia Bjursell, numera professor, tog sig an kunskapsspridningen. I och med detta ökade fokus på båda uppgifterna och man satsade också mer på kommunikation och konferensdeltagande. Ett målmedvetet arbete inom sociala medier inleddes.

Nya kollegor anslöt till gruppen och nu kunde man åter hissa segel och ta ut riktning framåt. Tvärvetenskap blev viktigt för att förstå komplexa fenomen på olika sätt, och bland medlemmarna i gruppen fanns utöver pedagoger även personer med bakgrund i ämnen som företagsekonomi, psykologi och historia.

– Utmaningen var att få med alla i forskningen, finansieringen via fonder, forskningsråd och sam­verkansavtal samt att fokusera på rätt saker och att publicera strategiskt, berättar Helene Ahl.

Det gick bra. Verksamheten var fortsatt en viktig aktör inom området livslångt- och vuxnas lärande. Det märktes inte minst genom de stora nationella konferenser man själva anordnade samt deltog i, nationellt och internationellt.

År 2020 hade forskargruppen vuxit till ett 20-tal forskare med en livaktig och omfattande verksamhet. Efter tio år på posten lämnade Helene Ahl då över forskningsledarskapet till Cecilia Bjursell, som därmed blev ansvarig för både forskningen och kunskapsspridningen.

– Precis som avsikten var när Encell startades, verkar vi i skärningspunkten mellan lärande i arbetsliv, vuxenutbildning, folkbildning, högskola/universitet och vardagsliv, berättar Cecilia Bjursell.

– Trots att det är samma bredd i förståelsen av vuxnas lärande, har varje område förändrats innehållsligt och det har också skett förändringar i vad man betonar. Till exempel har högre utbildning en central roll i livslångt lärande idag, vilket inte var lika framträdande när Encell bildades.

Ett annat område som kommit att bli stort inom Encell är kunskapsutveckling om lärande senare i livet och att livslångt lärande verkligen sker löpande under hela livet. Den tekniska utvecklingens påverkan på utbildning är ett annat område som ökat i betydelse.

– Till sist är också samhällets ökade klyftor, och hur vi kan se till att alla medborgare har tillgång till utbildning och lärande, en grundläggande fråga som har funnits med i diskussioner om livslångt lärande under de senaste 50 åren. Individen behöver lärande för sin egen skull men också för omvärldens skull. Det är vägen framåt. Lärande är för alla.

Skrivet av Cecilia Allegrind till boken Livslångt lärande – för välbefinnande, mångfald och delaktighet (2021). Delar av texten är sammanfattad från en intervju med Mohamed Chaib om Encells första år, gjord av Karolina Boberg.