Dräneras Norrland på sina resurser?

Det finns ett par kommuner i Sverige som särskiljer sig ur ett viktigt perspektiv, nämligen tillväxt av löner. Om vi tittar på de 20 kommuner med högst lönesummetillväxt mellan 2002 och 2010 dyker 4 kommuner upp som kan karaktäriseras som glesa landsbygdskommuner. Alla dessa ligger i Norrland: Gällivare, Åre, Kiruna och Arjeplog. Vilken betydelse har de för Sverige?

I och med detta är det klokt att bena ut skillnaderna mellan värdet av produktion och löner.  Om vi börjar att titta på bruttoregionalprodukten (BRP) så visar den varje regions förädlingsvärde, d.v.s. värdet av alla färdiga varor och tjänster. Av naturliga skäl så har olika typer av produktion olika nivåer av kapitalintensitet. Några industrier kräver mycket kunskap samtidigt som andra är mycket mer kapitalintensiva. Samtidigt varierar löner och priser både mellan industrier och mellan regioner. Dessa två faktorer gör att produktionsvärden inte fullständigt sammanfaller med sysselsättning, befolkningstäthet och lönesummor. Kartan nedan visar fördelningen av BRP per capita (dagbefolkning) där de mörkare fälten indikerar ett högre värde. Vad kartan visar är att det finns kommuner med stark kapitalintensiv industri som därmed får en hög BRP per sysselsatt person jämfört med kommuner som har en lägre andel kapitalintensiv produktion.

Vi ser därför att den starkt internationella efterfrågan på produkter från svensk basindustri gör att många landsbygdskommuner och främst norrlandskommuner återfinns i toppen av en sådan rankning. Mycket av detta drivs av industrier som är kopplade till lokalt placerade naturresurser som gruvor och vattenkraft.

Därefter kan man övergå till att titta på hur lönesummorna fördelas över landet. Dessa registreras var man bor (nattbefolkning) vilket gör att de inte behöver sammanfalla med produktionen. I kartan nedan ser vi lönesummor per capita och vi ser betydelsen av städer och deras skalfördelar. Med några få undantag så har stora delar av norra Sverige relativt låga lönesummor per capita. De största koncentrationerna finns i storstadsregionerna. Där finns många lokaliseringsfördelar för både företag och hushåll. Det finns ett stort utbud av tjänster, restauranger och varor men det finns även ett stort och varierat utbud av jobb. Dessa faktorer innebär att det finns en positiv samvariation mellan befolkning, sysselsättning, tillväxt av tjänsteföretag, andel högutbildad arbetskraft och därmed även lönesummornas storlek. Det är även därför många företag ser städer som den mest attraktiva platsen för huvudkontor och utvecklingsverksamhet.

Vem ger och vem får?
I kartan nedan sammanför vi produktionsperspektivet och marknadsperspektivet genom att vissa relationen mellan de båda i varje svensk kommun. Mörkare skuggning betyder att det är relativt stora produktionsvärden och relativt låga lönesummor och visar att de båda inte alltid sammanfaller geografiskt och att de inte heller behöver drivas av urbaniseringen. Ett sätt att tolka detta är att utifrån platsens perspektiv visa hur mycket förädlingsvärdena överstiger lönesummorna per capita. Lönesummorna är det som bildar det viktiga köpkraftsunderlaget för den lokala och regionala marknaden.

Utan att ha de exakta svaren på varför så kan man ändå konstatera att produktionsvärdet per person i arbetskraften – är jämförelsevis höga i många av kommunerna i norra Sverige och att gapet till lönesummorna är relativt stora. Det finns anledning att lyfta detta perspektiv när vi diskuterar om det är viktigt att hela Sverige ska leva. Man kan konstatera att delar av landsbygden tillför stora delar av den svenska produktionskraften men köpkraften motsvarar inte helt detta. Det är väl belagt i den regionalekonomiska litteraturen att städer driver mycket av den ekonomiska tillväxten och innovationskraften. Detta må vara sant men man kan inte heller bortse ifrån att landsbygden tillför produktionsfaktorer som till viss mån blir till fördel för städer. Kommuner som Arjeplog, Kiruna, Gällivare och Åre är viktiga för Sverige. Enbart detta bygger inte argumentet för att vi bedriver en kompenserande politik mellan kommuner men det kan utgöra en grund för att man i alla fall inte kan förkasta den. Den kan skapa ett underlag för hur vi diskuterar relationen mellan stad och landsbygd.