Bokens betydelse – en omstridd fråga

2024-04-22

Världsbokdagen den 23 april inrättades av UNESCO 1995 för att uppmärksamma boken och upphovsrätten. Hur många vet om det? Och vilka kommer att ge en bok i gåva till en vän för att ära dagen? Möjligtvis kommer några få att ta tillfället i akt, men för den stora massan går troligtvis ögonblicket förbi obemärkt.

Foto: Ahmad Ardity från Pixabay

Världsbokdagen

Världsbokdagen är en temadag instiftad av Unesco 1995 för att uppmärksamma boken och upphovsrätten. Temadagen infaller 23 april varje år.

Även om Världsbokdagen inte är fullt synliggjord för allmänheten har litteraturen fått en ovanligt framträdande plats i det samtida svenska medieflödet. Tidöavtalet blev startskottet för en uppfriskande livlig debatt om bokens betydelse. Tvisterna gällande om och hur en svensk litteraturkanon ska etableras har minst sagt varit gynnsamma för att ge utrymme till diskussioner om bokens roll och funktion i samhället.

En sökning i Mediearkivet ett år efter Tidöavtalet ger nästan 1 000 resultat om "kanon". En bild skisseras av en uppdelad offentlighet där människor antingen stödjer eller motsätter sig idén om en kanon. På den ena sidan finns förespråkare, inklusive regeringspartierna och flera framstående ledarskribenter i pressen, såsom Tove Lifvendahl på SvD (2023-08-13). Kulturminister Parisa Liljestrand framhöll nyligen att en svensk litteraturkanon är betydelsefull för att läsare, särskilt de med utländsk bakgrund, ska få tillgång till en karta att navigera efter (DN 2024-04-12).

Å andra sidan verkar många inom det kulturella fältet vara starkt kritiskt inställda till att välja vissa böcker till en nationell lista. Det har förekommit flera stora protester mot kanon från Sveriges Författarförbund (Expressen 2022-11-08) och en sammanslutning av intresseorganisationer inom kulturområdet (SJF 2022-12-22).

Den ständige sekreteraren i den Svenska Akademien, Mats Malm, har varit tydlig med att institutionen han företräder inte kommer att hjälpa till i arbetet med listan. Det beror enligt Malm på att bokens ”estetiska kvalitet och tidlösa tilltal” skulle hamna på undantag, till förmån för andra ideologiska bevekelsegrunder, till exempel att förmedla ”svenskhet” (DN 2024-04-10).

Målet är att påminna om bokens betydelse

Världsbokdagen har inte som huvudsyfte att styra läsare mot en viss litteratur, Målet är att påminna om bokens betydelse för att nå ut med idéer och kunskap. Enligt UNESCO är boken det allra bästa verktyget för fattigdomsbekämpning, fredsbyggande, förståelse och tolerans. En sådan stark tilltro till att böcker – vilka som helst – kan åstadkomma positiva förändringar ger gärna falska föreställningar om boken. Det menar i alla fall Magnus Persson, professor i litteraturdidaktik, i Den goda boken: samtida föreställningar om litteratur och läsning (2012). Persson slår hål på en ensidig myt om boken som ’god’, konstruktiv och samhällsbyggande av naturen (Persson 2012).

Blicken behöver snarare fästas vid hur och i vilka syften litteraturen skapas och används i samhället. Det är aktuellt och angeläget just nu eftersom boksektorn alltmer automatiseras och böcker inte alltid skrivs på försvarliga bevekelsegrunder.

De öppna generativa AI-verktygen som lanserats sedan mer än ett år visar hur maskinmetoder alltmer träder in i både skapandet, produktionen och översättningen av böcker. Hur upphovsrätten ska utformas när algoritmiska författarskap blir alltmer vanliga är en ny fråga som ger bränsle till debatten om bokens betydelse. Det historiskt starka bandet mellan boken och den enskilda författaren lösgörs också alltmer när texter skrivs i samverkan med AI. Det kan vara problematiskt om boken helt separeras från författaren eftersom det då inte finns någon som kan stå till svars för texten.

Författaren är ytterst ansvarig för innehållet

Den franska sociologen Gisèle Sapiro diskuterar problemet med ansvaret för litteraturen i sin senaste bok ”Kan man skilja verket ifrån författaren” (på svenska år 2023). Sapiro lyfter fram författare som Michel Houellebecq som upprepar antimuslimska budskap i sina romaner och klassikern Louis-Fernand Céline som är känd för sin hatiska antisemitism i pamflettform. Exemplen visar att boken definitivt har betydelse för att föra fram idéer och budskap. Författaren är ytterst ansvarig för innehållet. Däremot finns ingen garanti för att böcker har positiv inverkan på samhällsutvecklingen. Det är vad läsare gör med boken och dess innehåll som har betydelse.

Om AI alltmer står bakom orden kommer läsarna troligtvis ändå fortsätta att finna bokens budskap, men kanske inte avsändarens. Läsarna är slutligen de som ger boken betydelse i ett större sammanhang. Världsbokdagen är därför en möjlighet att nå ut med uppmaningen: ”Bara läs!”.