Professor i nationalekonomi; forskar om regional utveckling, städer och kreativitet, gillar städer i alla former.
Den skeva fördelningen i landet #huspriser
När jag är ute och föreläser runt om i landet så får jag ofta frågan om jag inte kan lyfta just DEN speciella platsens unika situation. För uppfattningen är ofta att den situation de befinner sig i måste vara unik på ett eller annat sätt.
Men faktum är att regional utveckling är oerhört regelbundet. Det vi ser i en del av landet återfinns ofta i andra delar av landet. Varje region är uppbyggd kring en större kommun som fungerar som en ekonomisk motor. Därefter finns den en rad kranskommuner som gränsar till den, där flera ofta går ganska bra. Det är relativt många som flyttar dit för att bo i hus och sedan pendla in till den stora kommunen för att jobba. I de kommuner som ligger ett steg längre bort från den starka kärnan är läget oftast mycket tuffare. Där har det ofta varit en svag befolkningstillväxt de senaste decennierna och ibland har man även krympt under en längre tid.
På samma sätt har de största storstadsregionerna dragit iväg på många sätt. De har vuxit snabbt under de senaste decennierna och ofta har deras dragningskraft spillt över på kommunerna runt omkring i ännu högre grad än vad vi kan se i övriga landet.
Ser man på landet som helhet så finns det alltså framförallt snabbt växande storstadsregioner, relativt snabbt växande kommuner som utgör sina regioners kärnor (tänk Örebro, Uppsala, Linköping osv.). Det finns några kommuner runt kärnorna som går ganska bra och det finns en stor mängd kommuner som har det betydligt tuffare.
Dessa skillnader syns ganska tydligt i olika nyckeltal, som huspriser, inkomster och utbildningsnivå. Ofta när vi talar om läget i landet så tittar vi ofta på genomsnittet för hela riket. Men då ser vi inte hur dessa genomsnittssiffror faktiskt domineras av ett få antal väldigt starka kommuner och att den stora mängden kommuner ofta ligger väsentligt under det nationella genomsnittet.
Jag tänkte därför i en rad bloggposter visa hur pass skevt det blir om vi utgår från det nationella genomsnittet. Jag utgår från en rad siffror från SCB. I denna bloggpost tänkte jag börja med att titta på huspriserna. Jag utgår från de senast tillgängliga siffrorna från SCB för kommuner vilket är 2019 (och ja, jag är medveten om att huspriser gått upp under 2020 och får väl helt enkelt uppdatera bloggposten när dessa siffror finns tillgängliga). Poängen är dock inte att visa exakta huspriser utan hur många kommuner som ligger över respektive under riksgenomsnittet.
Grafen nedan visar antalet kommuner som ligger över respektive under:
År 2019 var genomsnittspriset för en villa i landet drygt 3 miljoner. Dock var det hela 228 av 290 kommuner som hade ett genomsnittspris under riksgenomsnittet. I Åsele, Norsjö, Ragunda, Bjurholm och Malå låg exempelvis genomsnittspriset på en drygt en tiondel av riksgenomsnittet. Lidingö och Danderyd hade ett genomsnittspris som låg 5 till 6 gånger högre än riksgenomsnittet.
Om vi tittar på samtliga kommuners huspriser i relation till riksgenomsnittet. Jag beräknar värdet för varje kommun och ställer det i relation till det nationella genomsnittet. Ligger kommunens värde över riksgenomsnittet så blir det ett värde över 1, ligger kommunens värde lägre så blir det en siffra mellan 0 och 1. Kartan nedan visar hur det ser ut runt om i landet:
I de gröna kommunerna ligger man alltså väsentligt över riksgenomsnittet. De gula kommunerna ligger relativt nära runt riksgenomsnittet, medan de orange och röda kommunerna har huspriser väsentligt under riksgenomsnittet. Det är inte svårt att se hur detta faktiskt gäller för de allra flesta kommunerna i vårt land - precis som indikerades i grafen ovan - men som här också tydliggör vilka kommuner det gäller. Klart är att storstadsområdena står ut i sammanhanget, där huspriserna ligger väsentligt över riksgenomsnittet. De gula kommunerna är ofta de relativt starka ekonomiska motorerna i respektive region, medan övriga kommuner antingen är orange eller röda.
Ska man hårdra det hela och istället dra en skarp linje mellan de kommuner som ligger över respektive under riksgenomsnittet får vi följande karta:
Det är alltså enbart de gröna kommunerna i kartan som faktiskt ligger över det nationella genomsnittspriset, medan övriga röda kommuner har genomsnittliga huspriser som ligger under riksgenomsnittet.
Det är lätt att tro ibland när man ser statistik för Sverige att detta är en spegling av landet som helhet, men ingenting kunde vara mer fel. För det finns platser som går väldigt starkt och det finns (betydligt fler) platser som har det betydligt tuffare. Huspriserna är ofta ett bra mått på hur pass starkt en plats går. Ett annat mått är den genomsnittliga inkomsten och den tänkte jag titta på i nästa bloggpost.
Detta är en bloggtext. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Jönköping University.