Generationsöverskridande lärande – ett internationellt perspektiv

I de sociala relationer som skapas när vi träffas kan vi uppleva trygghet och välbefinnande. Vi människor behöver varandra och vår hjärna ger oss en extra bonus när vi hjälper någon eller får hjälp av en medmänniska oavsett kön och ålder. Dessutom kan många felaktiga stereotypiska uppfattningar som människor från olika generationer har om varandra elimineras när vi möts, gör saker eller arbetar tillsammans.

Av Ann-Kristin Boström, forskare med inriktning på lärande mellan generationer

Jag hade inte funderat över detta innan Dr Toshio Ohsaka från UNESCO besökte Institutionen för internationell pedagogik i Stockholm och höll ett seminarium 1998. Det visade sig då att detta ämne länge hade varit på tapeten internationellt. I USA till exempel hade man hållit på att arrangera möten mellan olika generationer sedan 1970-talet.

Året efter deltog jag i ett möte som organiserades av UNESCO i Dortmund i Tyskland. Forskare från Kina, Kuba, Tyskland, Japan, Nederländerna, Palestina, Sydafrika, Sverige, Storbritannien och USA möttes för att diskutera generationsöverskridande lärande och ta fram en definition på begreppet. Varje lands representant hade tagit fram en landrapport i förväg, som underlag för diskussionerna, och efter två dagar kom vi fram till följande definition:

”Intergenerational programmes are vehicles for the purposeful and ongoing exchange of recourses and learning among older and younger generations”

Jag undersökte vad som fanns i Sverige och fann följande:

Regeringen anslöt till FN:s tema om ett internationellt år för äldre personer 1998 och startade upp Äldreprojektet (SOU (1997/98:113). Det gick att ansöka om medel för tre olika ämnen:

• Äldres deltagande i samhället och äldres deltagande i arbetslivet.
• Unga och äldre tillsammans för en bättre framtid
• Attityder mot äldre och åldrande

När Äldreprojektet fördelade medel genom Socialdepartementet till nya initiativ i juni 1999 var 10 av 64 projekt generationsöverskridande projekt. Tre var ICT(Information an Communication Technology)-projekt som syftade till att unga och gamla skulle mötas både i verkligheten och virtuellt. Ett projekt handlade om att informera elever i klass 4–6 om åldrande och demens. Två andra projekt kallades Över generationsbarriären och Unga möter äldre. Det fanns också ett projekt där yngre skulle hjälpa äldre, och det kallades Blandade generationer. Ytterligare ett projekt handlade om att utveckla en mötesplats för människor från olika åldrar.

Dessutom hade redan PRO vid sin kongress 1996 tagit beslut att starta ett särskilt tema kallat Gemenskap mellan generationerna. Det skulle ha följande mål:

• Att minska segregationen mellan yngre och äldre generationer
• Att skapa ett samhälle som är tryggt för alla, i samarbete med andra generationer
• Genom erfarenhet och kunskap öka sin medverkan i samhället

PRO utarbetade också en kursbok med en tillhörande veckolång kurs för hur man kan komma i kontakt med och möta personer från andra generationer, och därigenom få en ökad förståelse för varandra.

Ökningen av datorer i samhället gjorde att det kändes nödvändigt att uppdatera de äldres kunskaper och en följd av detta var att SeniorNet startades 1997. Det initierades av en av regeringstillsatt IT-kommission och innebar skapandet av en frivillig organisation för personer över 55 år, med målet att det skulle finnas 25 procent, eller fler än en miljon, äldre aktiva internetanvändare år 2000.

Regeringen beslutade sedan den 22 december 1998 att tillkalla en parlamentarisk beredning med uppgift att skapa förutsättningar för en långsiktig utveckling av äldrepolitiken. Beredningen, som antog namnet SENIOR 2005, genomförde diskussionsbetänkandet Riv ålderstrappan! Livslopp i förändring (SOU 2002:29) till regeringen. Detta diskussionsbetänkande har legat till grund för en rad utåtriktade aktiviteter. Därefter kom slutbetänkandet Äldrepolitik för framtiden. 100 steg till trygghet och utveckling med en åldrande befolkning (SOU 2003:91). Det var ett mycket arbetat dokument med många förslag på hur man skulle kunna förbättra kontakterna mellan olika generationer.

Följande citat från SOU 2003:91(s. 30) visar på framtidstanken för generationsöverskridande lärande:

”I vår framtidsbild finns det 80-åriga studerande, 75-åriga statsråd, 25-åriga kommunfullmäktigeordförande och 30-åringar som arbetar tillsammans med 60-åriga mentorer. Ett arbetsliv kan rymma flera karriärer, varvade med utbildning, familjeliv och samhällsengagemang. Pensionen ger en ekonomisk bas, men arbete i olika former behöver inte upphöra för alla vid en viss ålder. En person som är äldre än 65 och vill påverka politiska beslut eller arbeta frivilligt funderar inte över om han eller hon är ”för gammal” och om det bara kan ske i former som särskilt är till för pensionärer. Ömsesidiga kontakter över generationsgränser är en självklar och omistlig del av arbetsliv, demokrati, lärande och skapande.”

SENIOR 2005 menade också att det generationsöverskridande perspektivet är påfallande klent utvecklat i Sverige. De tar upp att det i flera andra länder finns särskilda program för arbete med att människor ska mötas över generationsgränser. Dessa är medel för målmedvetna och varaktiga utbyten av resurser och lärande mellan äldre och yngre generationer för individuell och samhällelig nytta.

Det har mest varit eldsjälar som har drivit de generationeöverskridande projekt och möten som har funnits i Sverige. Det har inte funnits någon möjlighet eller beredskap för att föra arbetet vidare, fast det har uppskattats av en bred majoritet.

Däremot har vi under en lång tid haft internationella samarbeten och EU-projekt med inriktning mot generationsöverskridande arbete. Det har visat sig att de bakgrundsfaktorer som påverkar generationsmöten är graden av segregation, kultur och historisk bakgrund som finns i respektive land, region eller samhälle.

De länder som har arbetat länge med att knyta samman generationer i Europa, ofta med stöd av sina regeringar, är England, Nederländerna, Nordirland, Skottland och Spanien. Där har man genom sin mångåriga praktiska erfarenhet nu möjlighet att arbeta både på gräsrotsnivå och politiskt. Slovenien och Bulgarien har startat upp arbete med generationsmöten genom sitt inträde i EU. Speciellt i Slovenien har många blivit aktiva även på individuell nivå.

I Europas sydligare länder, till exempel Portugal och Italien, kan de flesta inte tänka sig något annat än att de äldre ska bo hemma hos sina barn och barnbarn. I städerna och i de mer nordliga länderna är det mer vanligt att man ordnar detta på annat sätt. De äldre tas om hand i sina hem eller på annan form av boende. Eftersom även barnen lämnas på förskola när föräldrarna arbetar i Sverige har detta öppnat upp för att skapa projekt där de olika generationerna möts. På ett sätt kan man säga att samhällets institutionella ålderssegregation har gett förutsättningar för generationsöverskridande projekt, där förskolebarn och äldre kan mötas med stöd av professionell personal.

Nu går vi i Sverige med i Skottlands initiativ tillsammans med flera länder för att introducera den så kallade Global Intergenerational Week. Där finns det möjligheter att lära av andra länders praktiska verksamhet och se hur man kan arbeta för att ålderssegregation ska minska och unga och äldre kan lära av varandra.

Se också:

Vi har en morfar i klassen

En vecka om lärande mellan generationer

Ett hus för samverkan och generationsmöten

Lifelong learning, intergenerational learning and wellbeing: