Låt coronakrisen bli ett lyft för svensk beredskap!

2020-04-03

mmtcjibs

Trots de senaste årens utmaningar är Sveriges beredskap fortfarande indelad i två stora planeringssystem — det civila och det militära. Ett bättre samarbete med andra sektorer som näringsliv, hälso- och sjukvård, transport, kommunikation och livsmedelsförsörjning är nödvändigt i samband med kriser som i den vi befinner oss i just nu!

Innan jag började att forska inom krisberedskap arbetade jag i många år inom Försvarets materielverk, FMV. De sista tio åren inom logistikområdet.

Jag såg vad Sverige gjorde med den beredskap som hade byggts upp. Fältsjukhus, fordon och annan materiel såldes ut och försvann i den allmänna nedrustningstrend som blåste genom Sverige. Få tycks ha varit oroade över att den säkerhetspolitiska kartan kunde ritas om – igen, inte många pratade om risken för omfattande bränder, terrorattacker eller andra naturkatastrofer. Sannolikt såg ännu färre framför sig att Sverige skulle lamslås av en corona-pandemi.

Sverige har en beredskap. Men — splittrad och uppdelad i olika planeringssystem är den onödigt och oacceptabelt svag.

Min avhandling om planering och ledning av krisberedskap och civilt försvar i Sverige, 2018, handlar om hur olika försörjningsnätverk ska kunna utvecklas och samordnas för att ge verklig effekt på Sveriges beredskap. Avhandlingen visar att hälso- och sjukvård, transport, kommunikation och livsmedelsförsörjning är exempel på olika försörjningsnätverk som är nödvändiga för att stödja beredskapsplaneringen. Avhandlingen ger också exempel på hur de olika aktörer som behöver ingå i den nationella planeringen måste koordineras för att möta snabbt förändrade krav på Sveriges försvar och säkerhet.

Men, till att börja med måste svensk beredskap bygga på en betydlig bredare hot-och riskbild än idag. Det finns så mycket fler lägen än krig eller fred, vilket vi blir smärtsamt påminda om idag. Perspektiven måste ändras och vi måste i betydligt större utsträckning förhålla oss till nya typer av kriser och komplexa situationer, som exempelvis en omfattande cyberattack på samhället, dvs en händelse som kan sägas hamna i ”den grå zonen” mellan fred och krig.

Sveriges beredskap behöver utvecklas för att möta snabbt förändrade hot och olika krav på beredskap. Planeringen måste omfatta alla sorts risker och hot (även krigshotet) och de ska vara ledande för hur samhällets aktörer involveras i olika försörjnings- och beredskapsnätverk.

Utöver detta måste koordinationen mellan de svenska aktörerna förbättras radikalt. Vi kan inte ha två beredskapssystem, ett civilt och ett militärt, med dålig koppling till varandra. Exempelvis lyder MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Försvarsmakten under olika departement.

Dessutom måste de civila och de volontära aktörerna koordineras, ibland behövs det avtal men alltid strukturer för att kunna fånga upp engagemanget på ett effektivt sätt.

Det ska finnas en väloljad plan B och plan C och man ska inte behöva tänka för mycket när det blir skarpt läge.

Att koordinationen av den svenska beredskapen är långt ifrån smidig visade sig både vid den stora skogsbranden i Västmanland 2014 och när det brann i andra delar av landet 2018. Det var kaosartat och det blev en tankeställare om den beredskap som behövs i en krissituation.

Samarbetet har under de senaste åren förbättras i svensk krisberedskap – mellan myndigheter och militära organisationer, exempelvis efter terrorattacken i Stockholm 2017. Men det räcker inte. Det finns mycket kompetens som idag inte kommer till användning. Systemet måste moderniseras och effektiviseras.

Det kan tyckas obetydligt att prata om förändringar av krisberedskapsplanering när vi är mitt i en kris, men jag gör det ändå. Coronakrisen kan innebära en chans till att förändra svensk beredskap i grunden. Men vi måste hitta nya och förbättrade samarbetsformer.