Platser för glada änkor
Operetten Glada änkan handlar om det lilla landet Pontevedro som befinner sig i en situation nära bankrutt och gör allt för att locka till sig den stenrika änkan genom giftermål med en pontevedrin. Man kan inte annat säga än att Pontevedro hade en strategi som de arbetade stenhårt med för att få sitt land på fötter igen.
Strategier är något som även många av Sveriges landsbygdskommuner ständigt behöver fundera på (kanske få paralleller i övrigt till romantiska operetter). Vi hör ofta att det är de unga kvinnorna som lämnar landsbygderna och kvar blir de outbildade männen. Jag och mina kollegor pratar ofta om vikten av att fokusera på att vara en attraktiv plats för de yngre och med fördel de med högre utbildning.
Men utmaningarna är naturligtvis mångfacetterade. För någon vecka sedan hade jag nöjet att träffa Ulf von Sydow som arbetar med regional utveckling i region Jämtland-Härjedalen. Han är verksam på en plats med majoritet landsbygd och har lång erfarenhet av landsbygdsutveckling. Han höll en förträfflig presentation om läget i sin region och lyfte många viktiga perspektiv med förbättringspotential. En av de som fastnade hos mig var ”hur ger vi de gamla änkorna ett värdigt slut?”
Detta kan vid en första anblick vara en lite putslustig mening men den kan fyllas med stort allvar. Kartan nedan visar hur många änkor och änklingar (över 65 år) det finns per capita i Sveriges kommuner 2015. Mörkare fält betyder fler änkor och änklingar per person i kommunen och vi ser att landsbygderna är de som tydligt har fler äldre som lever ensamma (i en statistisk mening). Det är ett ”stråk” från Värmland, Dalarna, Jämtland/Härjedalen, Västerbotten Norrbotten, samt stora delar av Småland där andelarna per capita är mycket höga.
Från SCB:s räkningar vet vi att kvinnor lever längre än män. År 2015 var medellivslängden 84,0 år för kvinnor och 80,4 år för män. Så att det är fler äldre kvinnor i de högsta åldrarna är ingen överraskning men det finns regionala skillnader. Kartan nedan visar hur många änkor det finns per änklingar. De mörkaste fälten visar kommuner där antalet änkor är mycket höga i förhållande till änklingar över 65 år. Stora delar av Väster- och Norrbotten har relativt sett många fler änkor men det gäller exempelvis även stora delar av Småland. Det varierar alltså mellan 2,4 till 5,4 änkor per änklingar
Frågan är hur man ska förhålla sig till detta? En viktig del är hur landsting och kommun väljer att forma sin vård- och omsorgspolitik och både män och kvinnor ska naturligtvis ha tillgång till god vård. Men precis som vi pratar om att arbeta med attraktivitet för att locka till sig ”rätt” typ av yngre personer kan det finnas anledning att se hur man särskilt ombesörjer attraktivitet för de som bor kvar i de äldre ålderskategorierna.
En del i detta är den attraktivitet som skapas ur ett socialt perspektiv, som exempelvis mötesplatser och aktiviteter anpassat till exempelvis våra äldre kvinnor. En annan del är naturligtvis den ”formella” omsorgen. Här finns det ett stort problem i hela Sverige, dvs hur man ska tillsätta alla kommande pensionsavgångar inom äldreomsorgen. Kartan nedan visar andelen av omsorgspersonal (vårdbiträden och undersköterskor) som är över 60 år och det finns stora regionala skillnader. I många kommuner, dvs de mörkaste, är denna andel mellan 16 och 24 procent. I vissa fall alltså nära en fjärdedel av personalstyrkan. Landsbygderna och deras gamla änkor ser ut att ha ett riktigt tufft läge att vänta sig.
Men vid närmare eftertanke så är det kanske så att kvinnorna lämnar landsbygderna och om de inte attraheras tillbaka så är utmaningen att vara en perfekt plats för glada änkor kanske ett problem som över tid är övergående?
Detta är en bloggtext. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Jönköping University.
