Existentiellt perspektiv för att navigera i det nya normala

Tre månader in i pandemin pekar barometern på stor osäkerhet. Undersökningar visar att en negativ konsekvens av påtvingat distansarbete är känslan av ensamhet; kollegor saknas. Detta händer när kaffemaskinen har gått i vänteläge och fikarummet står tomt. Vi har varit så lösningsfokuserade, säger de småländska ledarna, när vi experimenterar tillsammans med dem i det digitaliserade ledarlabbet.

Pär Sjöstrand

I rollen som chef och ledare förväntas man ha svar, kunna stilla osäkerhet, säger en av ledarna. Per Sjöstrand, präst i Jönköpings församling deltar i labbet, på distans. Han uppmuntrar de småländska ledarna att inte bara planera utan också reflektera – tillsammans. Våga starta ett samtal med medarbetar och i ledningsgrupper som rör det existentiella, säger Per. Behovet är stort. Träna i att sätta ord på känslor. Man behöver inte ha några teologiska poäng. Ord som ödmjukhet, medmänsklighet och kärlek är exempel på inslag i småländska ledarskapets samtal som hjälper medmänniskor att navigera i det nya normala. Att navigera i det nya normala har blivit en existentiell fråga.

No Man is an Island

“No Man is an Island”, som John Donne upplyste ledare om för snart 400 år sedan. Småländska ledare är i det avseendet inte annorlunda än andra. Men i pandemin börjar deras existentiella perspektiv pånyttfödas, i sammanhang av familjer, vänner, jobb och andra ledare. I väntan på vaccin kan så renässansen av småländskt ledarskap fortsätta.

Stadigt ur det existentiella perspektivet navigerar de småländska ledarna oss vidare till ett experimenterande med arbetsmarknadens aktörer. En fråga urskiljs, om det nya normala kommer bli fördel för någon och i så fall för vem?  

Stay tuned!

Intervju med Pär Sjöstrand