Digitalisering och innovation: därför bör vi inte styra mot det som förväntas bli nästa stora grej

Det räcker egentligen med att blicka tillbaka något decennium eller två och jämföra hur livet såg ut förr jämfört med hur det ser ut nu för att få en känsla för omfattningen av den förändring vi genomgått och fortfarande är mitt uppe i.

Samtidigt, när man gör en sådan tillbakablick, kan det vara nyttigt att ta på sig de analytiska glasögonen och värdera vad det egentligen är som har förändrats, hur detta har förändrats, och var det har fått för effekter. En sådan granskning kommer sannolikt visa att det är de små stegen, snarare än de stora sprången, som bygger den stora förändringen.

Detsamma gäller industrins utveckling. Det är sällan de stora genomgripande förändringarna som utgör det verkligt revolutionerande. Snarare är det de många små och var och en för sig till synes obetydliga utvecklingsstegen som sammantaget leder till radikala genombrott.

Denna observation är – precis som temat i denna text – egentligen ingenting att höja på ögonbrynen över. Ändå är det som om vi gång på gång glömmer bort detta i vår önskan att identifiera och förstå nästa stora grej. Det är synd, eftersom vi därmed bidrar till mystifiering i stället för förklaring, och alltså paradoxalt nog kommer längre och längre ifrån den kunskap vi söker.

I en nyligen publicerad studie om digitaliseringens effekter på fordonsindustrin har vi försökt motstå frestelsen att identifiera nästa stora grej och i stället fokusera på att förstå hur digitaliseringen sammantaget – genom små steg såväl som stora språng – påverkar utvecklingen av autonoma fordon.

Vi har identifierat en stor mängd patent inom området och gjort en fördjupad textanalys av ungefär 450 av dessa. Vi har intervjuat uppfinnarna bakom patenten samt branschspecialister för att verifiera våra tolkningar.

I ett första steg grupperade vi de identifierade patenten i totalt 26 tematiska kluster som förenklat beskrivet visar vad för teknologier de bidrar till att utveckla. I ett andra steg analyserade vi dessa teknologiers nyhetsvärde, där vi skiljde mellan det som i litteraturen brukar kallas ”inkrementell” (stegvis) respektive ”radikal” (drastisk och omvälvande) innovation, samt graderade bredden av deras tillämpningsområde genom att värdera om de är relevanta för en eller flera sektorer. Till båda dessa klassificeringar, nyhetsvärde respektive bredd av tillämpning, tog vi hjälp av experter på just den teknologi som analyserades.

Våra resultat visar att av de 26 teknologier som identifierades kunde endast en klassas som radikal. De allra flesta teknologier är alltså av inkrementell typ, det vill säga de förbättrar något redan existerande. Vi kan också se att en stor del av de inkrementella teknologierna kan tillämpas på flera sektorer, det vill säga de är inte specifikt inriktade mot autonoma fordon.

Detta överraskade oss egentligen inte alls. En betydligt mer intressant och användbar observation var dock att den enda radikala teknologin av de vi identifierade var direkt beroende av flera av de inkrementella teknologierna. Med andra ord ser vi tydligt att de små stegen av gradvis utveckling är en förutsättning för att de större sprången ska kunna realiseras i en meningsfull applikation. I fallet autonoma fordon handlar det radikala om ny teknologi för att förebygga kollision. Denna i sig avancerade och potentiellt sett helt revolutionerande teknologi kräver flera betydligt mer enkla och inkrementella förbättringar kopplade till navigation, hastighetskontroll och analys av väglag för att kunna förverkligas.

Vad kan vi dra för slutsats av dessa observationer? En första slutsats är att vi bör kalibrera förväntningarna på teknologins revolutionerande utveckling något. Vi ska inte förvänta oss att de stora teknologiska sprången kommer speciellt ofta. Men framför allt bör vi kalibrera politik och strategi. Genom att satsa brett och värdera också de enkla teknologierna skapar vi förutsättningar för de mer avancerade radikala innovationerna att förverkligas. Eftersom det är omöjligt att förutse vad som blir nästa stora grej bör vi undvika exklusiva insatser mot de teknologier vi – baserat på den begränsade information vi har tillgång till – tror kommer att slå stort och istället låta ”innovationsekosystemet” sortera fram dessa.

Författare

Henry Lopez-Vega är lektor i företagsekonomi vid Umeå Universitet samt gästforskare vid University of Surrey i Storbritannen.

Jerker Moodysson är professor i innovationssystem vid Jönköping International Business School samt affilierad professor vid CIRCLE, Lunds Universitet.

Läs mer: https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/13662716.2022.2151873