Peters problemlösning sker med matematik
Got a problem? Då kan det vara läge att kalla in en matematisk ingenjör. Peter Hansbo, ny professor i beräkningsmekanik, är den tvärvetenskapliga problemlösaren som tar vid när programvaran inte räcker till.
Och hans metod är enkel: Keep it simple!
Peter Hansbo är chalmerist, läste till civilingenjör inom väg och vatten, disputerade i byggnadsmekanik 1989 och blev docent 1992. Med hållfasthetsläran kom matematiken som ett brev på posten, och sedan var han fast. Under fem års tid utforskade han sitt nya ämnesområde som forskningsassistent i matematik vid Chalmers.
— Nu är det ju så inom matematiken att du måste ha doktorerat, annars är det svårt att få tjänst på en matematisk institution. Så jag har sökt mig andra vägar, något som jag är tacksam för i dag, resonerar Peter Hansbo som vid sidan av professurer vid Chalmers också har arbetat vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm och som gästprofessor vid Högskolan i Halmstad.
Abstrakt i praktiken
— Som forskare är det lätt hänt att man blir kvar på samma ställe hela sin karriär men jag har verkligen fått chansen att uppleva många olika akademiska miljöer. Mina varierade arbetsplatser har också bekräftat hur brett min forskning kan appliceras. Själv skulle jag nog vilja påstå att det jag gör är väldigt praktiskt, men frågar du mina kollegor så säger de säkert att jag är superabstrakt, skrattar Peter Hansbo som sedan augusti 2011 alltså är JTHs professor i beräkningsmekanik. Som sådan sorterar han under forskningsmiljön Produktutveckling men Peter står beredd att hugga in varhelst han behövs.
Som matematiker och ingenjör ser han möjligheterna att bidra på många plan: — Det är redan klart att jag kommer att undervisa i byggnadsteknik och sedan får vi se vad kollegan Niclas Strömberg har lust att hitta på. Vi två kompletterar varandra bra — han arbetar med topologioptimering och jag med formoptimering. Det är också klart att jag kommer att samarbeta med teamet på Material- och tillverkning i det stora CompCAST-projektet som finansieras av KK-stiftelsen. Jag ska jobba med hållfasthetsberäkningar och hur man kan förhindra sprickbildning i materialen.
I Newtons fotspår
För sprickor är ett problem, och som matematiker är det just problemlösning och metodutveckling som är Peter Hansbos kall. Som forskare utvecklar han numeriska modeller som kan lösa problem kring strömning, hållfasthet och vågutbredning. Hans matematiska redskap är differentialekvationen som ända sedan Newtons och Leibnitz dagar är sättet att studera förändringar av storheter i tid och rum.
Peter själv är blygsam, men han är de facto ett internationellt erkänt namn som blivit publicerad otaliga gånger och är flitigt citerad. Främst är han känd för sina arbeten inom adaptiva Finita-Element-Metoder (FEM), stabiliserad FEM för konvektionsdominerad strömning, diskontinuerlig FEM och metoder för modellkoppling över olika gränssnitt. Multifysikproblem, det vill säga kopplingen mellan olika fysikaliska system, är en specialitet.
Snabbare, noggrannare, enklare
Att hitta lösningar och metoder som är mer effektiva är utmaningen, oavsett område. Det kan lika gärna handla om hur man löser värmefördelningen i en kupé som hållfastheten hos gjutgods. Eller om att skapa en algoritm som får en programvara att fungera bättre — vilket är just vad Peter har gjort för hållfasthetsberäkningsprogrammet Abacus.
— Lösningen ligger nästan alltid i att göra det svåra enkelt. Om man börjar med att förenkla problemet så långt det är möjligt, blir det lättare att identifiera svårigheterna. Och det är först då man kan hitta lösningen.
Busenkelt, eller hur?
